Trotsåldern

Nu är vi inne i en väldigt intensiv period med Frank här hemma.. vi har klivit in i vad jag tror 2.5-3års trotsen.. varför jag misstänker detta är för att jag känner inte längre igen vår lilla kille.

språket har han varit väldigt snabb med och nu går "utvecklingen" bakåt.. han kan börja prata sitt egna lilla språk och nästan tillbaka till bebis nivå ibland.. peka och göra ljud ifrån sig när han egentligen kan säga med ord vad han menar.

Humöret är värre än någonsin, det svänger som hos en hormonell gravid kvinna (jag) .. minsta minsta lilla motgång eller sak som inte går som han tänkt sig blir katastrofal! Det blir gallskrik och utbrott och han blir så jäkla arg! Sen hjälper det liksom inte att försöka reparera problemet heller för det är liksom inget som passar.

Att få på honom kläder eller blöjan blir en katten och råttan lek och han kan springa och skratta så han kiknar, även om jag behåller allvaret och försöker vara bestämd.

Nattningarna nu är mer eller mindre 1h tidskrävande spring. Han pussar och kramar och gosar godnatt och lägger sig så fint under täcket i sin säng. Så fort man har satt sig i soffan och andats ut så har han gått upp till dörren vid sitt rum och vill att man kommer igen. Vi har även här testat det mesta, att bara snällt leda honom tillbaka och natta igen, att bestämt säga till honom på skarpen, att mer eller mindre få utbrott tillbaka på honom... att ignorera.. ja allt.

Jag har som det ser ut nu mindre tålamod än vad jag vanligtvis har och när dessa situationer tillslut byggs på hög så är det så svårt tillslut att inte reagera känslomässigt med att försöka sätta gränser, vara konsekvent, låta bestämd.. ryta ifrån. MEN ju mer jag läser om just detta utvecklingssteget som han mest troligen genomgår nu så får jag mer och mer förståelse för hur jag ska bemöta honom.

Man testar ju allt för att försöka komma på rätsida med problemen.. så hemskt att inte känna igen sitt barn för han är SÅ kärleksfull och gosig men har ju också dessa svängar som han aldrig haft förut i denna grad. Man blir ju rädd för att hans personlighet blivit förändrad till detta nu, men lugnar mig återigen i fakta.

Tack vare min mamma som också är utbildad förskolepedagog, lärare och har läst hur mycket som helst om barn så har hon denna helg lärt mig mycket om hur jag ska hantera detta och vad som försiggår i hans huvud. Så att jag ska få en förståelse mer pedagogiskt och försöka bemöta denna fas.

Det har gett mig mer trygghet och jag ska nu ta till mig det hon lärt mig och försöka utgå från detta när dessa situationer uppstår.. det tröstar mig som mamma jättemycket.

Tipsar er som kanske går igenom liknande att läsa denna artikel. https://www.viforaldrar.se/barn-2-5-ar/trots-ar-utveckling-darfor-trotsar-barn/

Vi är starka! Både barnen och föräldrarna.. tillsammans kommer vi ta oss igenom denna utvecklingsfas ❤️

Gillar

Kommentarer

Sofie
,
Förlåt, men det här va skönt att läsa! Skulle lika gärna kunnat vara jag som skrev inlägget Har en 2,5 åring som testar gränserna till MAX här hemma, mitt tålamod är under 0 för tillfället och mina öron klarar snart inte av mer skrik och grinattacker Tack för att du fick mig att känna mig mindre ensam i denna tuffa tid!❤️
Milla
,
Berätta gärna mer om vad du lärt dig!! Och var läser du om utvecklingsstegen nu när barnen är äldre? Preglife-appen slutar vid två. Tack för en bra blogg!
viktoriabergh
,
Jag har inte läst om utvecklingsstegen förutom artikeln tex som jag länkade i inlägget. Följer inget i app eller liknande. Om du läser artikeln så får du kanske mer förståelse för vad jag försökt anamma.. att alltså konsekvent tänkande osv inte behöver vara till så stor del i denna fas.. att inte behöva ta fejderna.. med förståelse för vad han genomgår så kan jag enklare behålla mitt lugn och inte tappa tålamodet utan faktiskt bemöta hans trots med kärlek och närvaro. Till den stora grad man orkar och kan! Tack snälla! Lycka till om du är i samma sits ❤️
viktoriabergh
,
Jag unnar dig det! Vi är inte ensamma! Viktigt att få höra och hitta stöd hos varandra tror jag! Ju mer artiklar man läser desto starkare blir man tycker jag! Så läs o läs . Kram! All styrka till oss.
Lisa
,
Igenkänning på den!! Albert fyllde precis 2 år, och jag känner inte heller igen ungen just nu från superglad till att nästa stund ligga på golvet och gallskrika och vara förbannad ber om något och när han får det, då bryter han ihop för då vill han inte ha det.. osv! försöker vara tålmodig och intala mej själv att denna fas är lika jobbig för honom (om inte mer) som för oss.. och att det är en del av utvecklingen så den för ju något ”gott” med sej i slutändan. men det är sjukt jobbigt vissa dagar så ibland tryter verkligen tålamodet!
viktoriabergh
,
Nej jag håller med dig.. usch man testas i tålamodet hela tiden! Tur vi inte är ensamma! Heja oss! Kram
viktoriabergh
,
Så sant! Hemskt.. de är små men har stora viljor! Ja utveckling.. heja oss ❤️