När tårarna rinner..

Hej! Vi har börjat pigga på oss här hemma.. jag har mått lite bättre än Simon så jag har försökt att underhålla Frank så gott som möjligt med fika i lekstugan, cykeltur till miljöstationen för att skänka kläder, handling och badning.

Lek och mys utan tekniken (tv & telefon).

Vi tränar nämligen på att bli bättre på att underhålla oss utan tv tittande, det är lätt hänt när man är lite krasslig att man gör det lätt för sig och hamnar i soffan mest hela dagen... gäller både stora och små ;)

jag har kommit fram till att vi gillar att läsa böcker! Skulle behöva några fler, Frank älskar Super Charlie boken om spöket, den har vi fått hem från Camilla Läckberg som även skrivit boken.
Idag kikade solen fram och man kan ju tänka sig att allt ska kännas frid och fröjd då men mina hormoner eller vad det är spökar med mig.. jag har gråtit ganska mycket idag, jag vet inte varför jag gråtit eller vad det är som gör att jag känner som jag känner ibland. MEN jag ska till barnmorskan nu i veckan och tänkte ta upp detta då, jag kanske behöver komma iväg och prata med någon. Att vara gravid med alla förändringar och påfrestningar som man går igenom är ju inte alltid en dans på rosor och mitt psyke har aldrig känts såhär skört.. det är extra jobbigt när man inte riktigt kan lokalisera "problemet" och lösa det.. utan mer eller mindre måste gå igenom känslorna och acceptera det.

Jag löste det idag genom att prata med älsklingen om de, sen ta en promenad ute i solen.. jag köpte med mig årets första GB Glass också! Lite som en tröst i vårsolen.. den avnjöt jag ute i solväggen vid vår framsida medan Frank sov sött i vagnen bredvid.
Om ni är flera som upplevt sådana här dippar sent in i graviditeten så vore det fint om ni ville dela med er, är så lätt att känna sig ensam om detta.. . kram!!

Gillar

Kommentarer

viktoriabergh
,
Åh känner med dig.. vi är krigare, dagligen! Att ha de olika rollerna, mamma, partner, gravid kvinna osv osv är tufft!! Vi måste komma ihåg att vi gör det väldigt bra! Skönt att du fått komma till en bra bm och ska få prata. Tror det är väldigt nyttigt att få lite expertis inom området. ❤️ jag hejar på oss!!
viktoriabergh
,
Du beskriver rätt i prick mina känslor med.. skönt att få komma och prata med någon, ska också försöka med det! ❤️ ja det känns bra att veta att vi är flera som upplever såhär och att de är vanligt, de tröstar! Då kanske man enklare kan acceptera känslorna än ifrågasätta dom.. kram!!
viktoriabergh
,
Jag förstår dig, hjärnspöken eller psykiska bekymmer hänger nog ihop, kroppens sätt att hantera detta tror jag. Vi får lita på vår kropp och att allt går fint! ❤️ det tror jag på! Bra att du får hjälp och kan prata om detta. Kram!!
viktoriabergh
,
Ja jag känner med dig, uppskattar min egentid och att få lite space.. de är en bebis i magen som bråkar och en utanför och ja ibland behöver man bara fokusera på sig själv. Så jag ska bli bättre på att ge mig själv tid. Om så en promenad, fika, en ansiktsmask eller lite shopping ifred. Så viktigt tror jag!
viktoriabergh
,
Åh förstår din känsla!! Snart så snart är allt över med den här känslan och bebisen är kommen. Visst då kanske nya saker uppstår men tror ändå det blir lite lättare för oss då. häng i. Kram!!
viktoriabergh
,
Ja jag har insett att det nog inte finns något svar på varför, man får helt enkelt acceptera och hantera ❤️ heja oss!! Kram!
viktoriabergh
,
Tack håller med! Låt dom komma bara!
Johanna
,
Jag fick någon depression i slutet av min sista graviditet nu, jag förstod det inte då. Detta var min tredje graviditet och jag har 13 månader imellan mina två senaste barn, så jag hade precis varit gravid när jag blev gravid igen och jag trodde i slutet att jag var så känslig för att jag var så trött på att vara gravid. Och visst kanske det var så men jag höll allt inom mig. Låste in mig på toaletten när jag grät, flera gånger om dagen. Min man misstänkte säkert men eftersom jag inget sa så fick jag inget stöd utav någon i min närhet. Detta resulterade i en förlossnings depression. Eller en förjävlig ”baby blues”. Jag grät konstant i fyra veckor när bebisen kommit. Kände inte att jag dög, att jag inte räckte till för alla mina barn. Slutade äta och detta påverkade amningen som aldrig riktigt ville komma igång. Detta fick mig att känna mig ÄNNU mer kass som mamma. Jag har aldrig haft någon depression i hela mitt liv. Och när man redan varit gravid en gång så får man inte samma information eller stöttning som vid första, man förväntas kunna och veta allt redan. Jag kan tänka mig att hade jag öppnat upp mig för barnmorskan, min man eller bara bett om hjälp så hade jag säkert kunna undvika förlossnings depressionen. För nu har jag ångest över att jag inte tog tillvara på den första mysiga tiden, att jag inte kunde njuta 😟 så snälla, prata med barnmorskan. Det är så lätt att hamna i neråt spiralen. Att få det som ett mönster att må dåligt. Vi kvinnor och mammor ställer så höga krav på oss själva, det är lätt att säga att man skall sänka kraven MEN man har alltid kvar sin vision om super mamman man vill vara. Så ibland behöver man hjälp att kunna tackla det och förstå att man inte alltid är lika stark.
viktoriabergh
,
En tröst för mig att läsa trist att du första graviditeten inte kunde prata om det. Man lär sig av allt ❤️ tror på att prata om känslor så de blir mildare.. tack för pepp!! Kramar!
viktoriabergh
,
Men gud vad ledsen jag blir av att läsa detta! Att du inte pratade med någon! Lätt att liksom inte ta sig själv på allvar och trycka bort känslor.. ja man vill ju oftast visa sig stark och därför kanske man biter ihop tills de blir som för dig, att det kommer efteråt.. ska definitivt prata mer bm! Och jag försöker genom att skriva av mig och prata med er som mina läsare också bearbeta detta, ditt meddelande tröstar mig ändå och peppar! Så tack! Stor kram!!