Krossade fördomar 

Jag var ute på en morgonpromenad just vid den tiden då det är som lugnast ute. 

Folket har inte riktigt vaknat till liv, butikerna har precis öppnat, fåglarna börjar vakna men inte till sång.. vinden är lugn. Ja allt är bara sådär härligt stillsamt. 

Så kommer jag med barnvagnen till ett ställe nedanför oss där skogen börjar ta vid efter vattnet, när jag plötsligt får syn på en person på cykel. Han har lagt märke till mig också och han står brevid cykeln och packar om lite bak i sin korg som sitter på pakethållaren. Han verkar lite mysko, ni vet när man bara direkt får en känsla av en människa.

Då kände jag direkt att detta kan va en våldtäktsman! Här måste jag se upp... så jag stannade till lite för att ta upp min telefon, började planera ut hur jag skulle fortsätta min promenad.. med numret till SOS intryckt? Skulle jag ringa någon? Vända om? Jag började gå tillbaka lite istället för min tanke var att han nu "lurade" mig att fortsätta promenaden eftersom han började röra sig framåt, men att han sen skulle dyka upp från skogen och attackera mig! 

Ni hör ju hur sjukt detta låter? Men tror dock inte jag är ensam om att ha haft dessa stunder?

När jag fick syn på en joggare och sen mötte ett par som promenerade tog jag mitt förnuft i fånga och traskade på framåt. Jag såg han ju inte längre så han har säkert gått på. Sagt och gjort! Stannade dock till här för att bara njuta av utsikten: 

Först då får jag se att han är nere på berget och letar efter något.. aha! Pant... han söker efter pantburkar.. här kände jag mig riktigt usel som människa! Som har gått runt och aktat mig för honom så är det enda han söker lite extra  pengar... 

Jag fick så dåligt samvete och kände för honom att jag hällde ut resten av min Celsius och ställde burken på bänken brevid hans cykel. 

När han kom upp från letandet och jag hade börjat traska iväg så fick han syn på burken och sen såg han mig i backen och vinkade medan jag visade tummen upp till honom ♡ 

Tänk vad man kan krossa sina egna fördomar ibland och faktiskt vända helt. Så viktigt och detta visar ju bara vad man faktiskt kan tro och tänka fel om folk. Jag känner mig lite mer som en medmänniska denna morgon. :) ta hand om varandra! 
  • Postad i: vardag

Gillar

Kommentarer

Emelie
,
Känner såå igen mig i detta. Som kvinna kan man ju aldrig riktigt veta vilket. Alla män är ju inte våldtäktsmän, men hur ska man som kvinna veta vilken sorts man det är man möter när man går där själv? så sjukt hur samhället är just nu och jag ber till gudarna att det hinner bättra sig innan min dotter blir såpass gammal att hon ska ut o ränna på stan
viktoriabergh
,
Ja jag instämmer med dig, skrämmande men sant! 😟
viktoriabergh
IP: 82.99.3.229