Känslomässig skillnad..

Jag har en väldigt aktiv liten kille i magen som är igång och sparkar och knökar mest hela tiden! Frank var exakt likadan när han låg i magen och innan sparkarna började göra ont så var det ju små mysiga stunder, känslan av att aldrig vara ensam.. påminnelse hela tiden om att min lilla bebis fanns där inne.

Nu vill jag vara uppriktig.. denna gången känner jag mer stress och irritation över detta eviga bökandet och de onda sparkarna (som redan kommit) hur ska detta sluta tänker jag, nu har man liksom en liten kille här på utsidan av magen som stökar med en + då den lille bebisen i magen som bökar.. känslan blir mer PJUH låt mig få vara ifred en liten stund.. ge mig lite andrum med lugn och ro.. känns hemskt att skriva det. Jag har absolut fina stunder då jag verkligen njuter och myser med magen nu också men det är inte samma känsla som det var när jag var gravid första gången. Då kunde jag njuta mycket mer.

Jag känner även att det är svårt att ”knyta an” till bebisen i magen på samma sätt som det var med Frank.. så det dåliga samvetet gnager i en att man inte ägnar mer tid och tankar till denna bebis som finns där inne. Det kommer iofs mer och mer känslor och tankar nu ju längre in i graviditeten som gått men man kan ändå inte släppa skillnaden på att graviditeterna känns så olika känslomässigt. Har ni någon liknande upplevelse? Eller har jag gått och blivit knäpp! ❤️ 

Gillar

Kommentarer

Fanny
,
Du är inte ensam! Har en 2,5åring och väntar bebis nu i mars och jag är liiivrädd för vad vi ”utsätter” storkillen (vaaa han är liten!!!) för. Haha, hans liv är pörfekt just nu, all fokus på honom. Han vet inte vad som väntar. Magen är så bökig och jag har knappt koll på vart hälften av alla bebissaker finns. Känner verkligen att det inte alls är som senast när dagarna gick ut på att uppdatera appar med aktuell bebis-status och nu blir jag chockad när jag öppnar en app och ser att jag inte alla har ”några månader” kvar som jag sagt så länge, utan tre veckor??! Ahhhhh!
Hanna
,
Åh tack för att du berättar och delar med dina känslor, känner lika och kan nästan få panik att jag är ensam om dessa känslor. Jag tror ju det kommer vara likadant när bebis är på utsidan. Min rädsla att jag inte ska hinna med umgås och se den äldsta utvecklas och vara underbar treåring. men har ju fungerat bra för många andra, så med lite tålamod och stålsätta sig för jobbig start fixar vi det
viktoriabergh
,
Ja så kan de ju absolut vara! Tror som dig, de faller sig nog naturligt sen när man väl får möta sitt barn skönt att höra att man inte är ensam om detta iaf. Kram!!
viktoriabergh
,
Ja det är nog att man inte har tid att fundera så mycket, dagarna fylls upp av en annan krabat skönt att du delar med dig så man inte känner sig ensam! Tack ❤️ kram!
viktoriabergh
,
Tack! Älskar att få med all delar av livet motgångar som med.. du har nog mycket rätt i de du skriver , låter vettigt! Skönt med lite fler som är i samma sits iaf! Känns bra att få veta att man är ”normal” ☺️ all lycka till! Detsamma Kram!
viktoriabergh
,
Haha oj! Paniken , 3 veckor! Önskar att jag också känner så när jag har 3 veckor kvar.. just nu kan jag känna mig sååå gravid så jag undrar hur jag ska överleva så många veckor till! men de gör man ju.. lycka till! Kram
viktoriabergh
,
Absolut! ❤️ vi är inte ensamma! Dom känslorna kommer nog komma då med, skönt å få höra de från andra med då isåfall som tröst! vi fixar de ja! Kram 😊
Elina
,
Jag är gravid med nummer fem och har dåligt samvete över att inte en enda bild har tagits av magen med systemkameran..... det glöms bort och hinns inte med! Jag försöker hinna och orka så mycket jag kan och ser graviditeten mest som en prövande period som gör mig ineffektiv. Men jag är helt säker på att när bebis kommer upp på bröstet kommer jag att känna precis samma underbara känslor som när de andra barnen föddes ❤️ Att vara gravid är verkligen ingen dans på rosor och inget jag gillar speciellt mycket. Stor påfrestning på kroppen! Men jag älskar barnen som kommer utav det mer än nånting annat ❤️
viktoriabergh
,
Hej! Åh häftigt med nr 5! Förstår dig med dokumentationer.. men det viktigaste är ju egentligen inte bilder.. försök ”knäppa av” några minnesbilder istället ❤️ bilderna går man sällan tillbaka och tittar på.. det är minnena man går igenom. Att vara gravid är inte en dans på rosor nej, de är nog mer en ”pest och pina” men som du skriver.. det man får utav det är ju tusen gånger värt det! Bara att man inser inte det förens bebisen är ute. Då kan man börja njuta.. kram!!
Elina
,
Tack för tipset! Ja det är ju faktiskt våra minnen vi går tillbaka till ☺️ ❤️