Känslomässig skillnad..

Jag har en väldigt aktiv liten kille i magen som är igång och sparkar och knökar mest hela tiden! Frank var exakt likadan när han låg i magen och innan sparkarna började göra ont så var det ju små mysiga stunder, känslan av att aldrig vara ensam.. påminnelse hela tiden om att min lilla bebis fanns där inne.

Nu vill jag vara uppriktig.. denna gången känner jag mer stress och irritation över detta eviga bökandet och de onda sparkarna (som redan kommit) hur ska detta sluta tänker jag, nu har man liksom en liten kille här på utsidan av magen som stökar med en + då den lille bebisen i magen som bökar.. känslan blir mer PJUH låt mig få vara ifred en liten stund.. ge mig lite andrum med lugn och ro.. känns hemskt att skriva det. Jag har absolut fina stunder då jag verkligen njuter och myser med magen nu också men det är inte samma känsla som det var när jag var gravid första gången. Då kunde jag njuta mycket mer.

Jag känner även att det är svårt att ”knyta an” till bebisen i magen på samma sätt som det var med Frank.. så det dåliga samvetet gnager i en att man inte ägnar mer tid och tankar till denna bebis som finns där inne. Det kommer iofs mer och mer känslor och tankar nu ju längre in i graviditeten som gått men man kan ändå inte släppa skillnaden på att graviditeterna känns så olika känslomässigt. Har ni någon liknande upplevelse? Eller har jag gått och blivit knäpp! ❤️ 

Gillar

Kommentarer

viktoriabergh
,
Hej! Åh häftigt med nr 5! Förstår dig med dokumentationer.. men det viktigaste är ju egentligen inte bilder.. försök ”knäppa av” några minnesbilder istället ❤️ bilderna går man sällan tillbaka och tittar på.. det är minnena man går igenom. Att vara gravid är inte en dans på rosor nej, de är nog mer en ”pest och pina” men som du skriver.. det man får utav det är ju tusen gånger värt det! Bara att man inser inte det förens bebisen är ute. Då kan man börja njuta.. kram!!
Elina
,
Tack för tipset! Ja det är ju faktiskt våra minnen vi går tillbaka till ☺️ ❤️
IP: 82.99.3.229