Förlossningsberättelse Del 2

Del 1 av förlossningsberättelsen kan ni läsa om Här

Sagt och gjort satte vi oss i bilen för att ta oss till andra sidan stan, Södertälje... jag fick med mig en värmekudde som jag kunde lägga på magen och jag hade sätesvärmen på för ryggen vilket var väldigt skönt! Bilresan gick bra då jag nästan blev sömnig av att åka bil samt att något hände medan värkarbetet höll igång. Bättre att åka bil än att sitta inne i ett sjukhusrum.

Vi tog ett stopp på macken på vägen men jag minns inte ens om jag fick något.. minns att jag tyckte simons kanelbulle luktade för mycket kanel snacka om att störa sig på smågrejer...

Väl inne på BB så fick jag en sådan där kall kår igenom kroppen då patientrummet luktade lite rök, fönstret stod på glänt och det blåste in så att det tjöt. Rummet såg ganska slitet ut och jag ville bara tillbaka till BB stockholm! MEN jag insåg snabbt att om jag tänker negativt nu så kommer detta bli sjukt mycket jobbigare än vad det redan är. Så jag slog bort alla negativa tankar och infann mig i att vi faktiskt fick komma till ett BB där de hade tid för oss. För dom tog verkligen hand om oss och de var in till oss ofta för att se till att jag hade det bra.

Det första dom gjorde när vi kom in var att kolla om jag hade öppnat mig något mer vilket jag hade, till ca 2-3cm och då frågade även barnmorskan om jag ville ha lavemang eftersom jag efterfrågat det i förlossningsbrevet, jag minns inte ens att jag hade skrivit det men kände en lättnad när det gick att få!

Då tömde dom en påse med vanligt vatten in i ändtarmen och sen när de tömt den så var det bara att sätta sig på toan och vänta ut allt. Det var som en simpel tarmsköljning där vattnet tog med allt ut bara. Kändes riktigt bra att veta att jag iaf inte behövde oroa mig för att bajsa när förlossningen var i full gång!

Tog en varm dusch efter det och värkarna var igång i samma frekvens som innan. Började göra för ont för att stå i en dusch så jag ville tillbaka till sängen.

När jag började känna såhär så fick jag lite små panik och behövde få någon smärtlindring, jag föreslog själv att de skulle ge mig lustgas med styrka 50/50 för att smygstarta och i värsta fall kunna öka styrkan på lustgasen senare när smärtan skulle vara olidlig. DOCK kom jag INTE överens med lustgasen och jag testade den på olika sätt.. att ta få andetag i masken, att andas in massor innan värken, att andas snabbt i början för att sen ta djupa andetag, att öka styrkan på gasen, att bara andas lugnt som jag gjort tidigare utan gasen osv! Men det var inget som funkade, det kändes som att jag hade en riktigt dålig fylla (känslan när man druckit för mycket och verkligen vet att man är för full och inte har någon kontroll samt världens smärta på detta) nej usch! Så jag blev irriterad och gav upp lustgasen helt.

Så alltså i 10 timmar hade jag haft värkar 3-4st per 10minut..... när jag var öppen kring 5-6cm så var värkarna så intensiva att jag hade dödsångest!! Jag kunde inte andas igenom värkarna alls längre och kände att jag skiter i detta nu och åker hem typ! Fyfan för att ha den dödsångesten. Fick peppa mig med att jag faktiskt klarat allt detta utan någon smärtlindring och barnmorskorna tyckte jag var supercool som hade sådan kontroll på mig själv som förstföderska! Dom föreslog att jag skulle ta en till dusch för att se om värmen kunde lindra något så jag och Simon fick gå iväg till ett duschrum där jag satt ner och duschade på en stol och han satt på en stol utanför. Jag bad han vända sig in mot väggen när jag väl satt där och tog värkarna då det kändes som att jag skulle skita ner mig i duschen. Det var en pall med ett hål i som tur var och jag tror minsann att jag råkade släppa ut lite men eftersom jag fått lavemang så var de bara lite vätska som kom. Vattnet var även så varmt att jag trodde jag skulle bli skållad men hade så ont så kunde inte ens reglera värmen. Fick där och då strunta i duschandet och behövde nu riktig smärtstillande!

Jag bad om Epidural då när jag var öppen 5-6cm och läkaren kom ganska snabbt med sprutan och utrustning samt typ 3 personer som skulle se och lära sig hur den sattes in i ryggen. Jag satt skräddare på britsen och fick kuta ut ländryggen så mycket som det gick så att hon skulle få utrymme mellan kotorna att sticka in nålen i ryggraden. Med de värsta värkarna EVER och en spruta lång som ett spjut rätt in i ryggen så skulle jag sitta helt blixtstilla.. såhär satt jag en bra stund och hon fick på 3e sticket till sprutan på rätt ställe! Det kändes som att hon var inne i ryggen och verkligen petade och det ilade i hela ryggraden. Men äntligen var den satt då det lät som att hon var nära på att ge upp där ett tag eftersom det var så tight om plats mellan kotorna och jag var bara tvungen att få något mot smärtan!!! När den äntligen hade börjat ge effekt så blev jag som en helt ny människa. Jag kunde le och slappna av och då kunde även Simon slappna av.. han hade nämligen stått på lite avstånd innan läkaren med epiduralen kommit då jag hade legat med dödsångest och barnmorskorna fick lugna mig. Han kunde inte hålla tårarna tillbaka när han såg mig ha så ont. Försökte trösta honom med att det går bra jag klarar detta! Så söt han var då... stackarn! Kan inte ens sätta mig in den sitsen att behöva se sin kärlek lida så mycket! Hemskt.

När jag låg i drömmarnas värld och simon låg på sackosäcken på golvet så slumrade han till och jag ringde mamma för att berätta hur de gick osv! Minns knappt vad jag sagt till henne, hade ju även bloggat då haha! Kom på allt detta i efterhand... man var nog ganska väck.
Passade på att käka lite godis och dricka festis och sådär även för att ladda upp inför sluttampen.

Det bästa med epiduralen var att smärtan i ryggen/magen försvann och jag kände bara trycket nedåt med bebis som sjönk längre och längre ner...
här hade epiduralen kickat in och jag testade lustgasen igen. Den kändes nu som en bra fylla istället även Simon testade och blev typ full haha fan vad jag skrattade...
  • Postad i: vardag

Gillar

Kommentarer

Emilia
,
Åh, kommer det någon mer del av berättelsen?☺️
Viktoria Bergh
,
Yes!!
IP: 82.99.3.229