En axel att gråta emot

Har haft en riktigt kämpig kväll.. de kom som en våg av känslor och jag kunde inte hålla tillbaka mina tårar tillslut. Känner mig så himla ledsen/deppig.. har varit extra känslig och sur & jag tror det är en blandning av allt som skapade denna tårfyllda kväll.

Älsklingen har jobbat över typ hela veckan och när vi väl setts på kvällarna osv så har vi små tjafsat och mun huggt på varandra. Inte ok! Jag har saknat honom väldigt mycket och då när man väl umgås inte får den där fina stunden ihop så tappar man ju allt ♡.

Sen har jag haft det kämpigt med träningen då jag känt mig lite små krasslig i början av veckan men inser nu att jag får till mina pass ändå! Jag har deppat lite för hur jag känt mig i kroppen.. svag och degig men mindre. Vill ha allt bara sådär och inser ju att allt inte kommer komma till mig på 2-3 veckor, detta är ju bara starten! Jag mår sjukt bra av träningen iaf, den ger mig bra endorfiner! Kosten har varit en kamp dock... så otroligt jobbigt med alla nya regler kring kosten som jag måste tänka på.. ingen ost, inga såser typ, inget smör att steka saker i, ingen kvarg, inga gratänger ingenting känns de som att jag får äta.. känns HEMSKT! När man bara vill tröstäta en godispåse.. eller gå ner och köpa en pizza men istället får man bita ihop och typ käka kyckling med ris. Yey.

Känner mig som en ko också.. så himla bunden vid amningen nu och det har blivit en påfrestning att vara den enda som kan trösta och lugna när han blivit otröstlig.. mitt bröst är hans napp och då ger jag ju honom bröstet så länge han är lugn men detta innebär ju också mycket amning.. amma amma amma, kommer inte vilja heltidsamma sen när denna mjölkproteins utredning är klar. Kommer som innan försöka kombinera med flaskan.. för jag behöver få vara mer än bara mamma . Jag måste få va flickvän och viktigast av allt, Viktoria (egen tid)

Sen vet jag inte om det kanske är den klassiska thejveckan snart och med de hormonerna + amningshormonerna gör ju inte saken lättare..

Älsklingen var så söt ikväll då han verkligen stöttat och tröstat mig (som alltid iofs) men nu när ja behöver de som bäst. Gick han och köpte sallad till oss.. ♡ sen fick jag gråta ut i hans knä.. min fina man. Vad skulle jag göra utan dig! Livet är kämpigt ibland men de blir så mycket enklare med familjens stöd ♡. Älskar er.. och ah, det är en ny dag imorrn! Hoppas de vänder. Kram
  • Postad i: vardag

Gillar

Kommentarer

viktoriabe
viktoriabe,
Åh det låter ju jättebra! Ja jag försöker njuta av amningen då jag tycker det är så mysigt! ❤ hih. Ja tiden går ju fort ändå!
viktoriabe
viktoriabe,
Tack söta!! Åh stort lycka till ♡♡
IP: 82.99.3.229