Bröllop

Humöret denna helg har tyvärr inte varit på topp från någon av oss i familjen.. förkylda, trotsig 2,5åring, grinig man, preggo kropp.. ja sanningen svider ibland! Ändå skulle jag få åka till Karlstad för att vara med och fira min underbara pappa som skulle säga ja till sin vackra Helen! Stor dag i livet där kärleken stod i centrum.

Ceremonin var kort och fin! Precis sådär lagom ;) så inget kyrkligt bröllop med andra ord! Något som vi själva är inne på den dagen det är dags för oss att gifta oss. Borgligt funkar fint!

Vi checkade in på Clarrion Plaza innan det var dags..
så fina ihop! Ni 2❤️❤️❤️
efter ceremonin så åkte vi hem till pappa & Helens hus där de hade gjort iordning för 3- rätters! Förrätt på toast Skagen, huvudrätt med black and white & tårta till efterrätt. Frank var sååååå himla övertrött och trotsig och det humöret har hängt i nu i snart 2veckor men utvecklats varje dag till något större och tuffare.

Jisses.. så idag skulle egentligen älsklingen ta tåget hem själv medan jag och Frank skulle stanna kvar hos mamma. Jag var dock så himla sliten, förkyld och matt så jag behövde få komma hem jag med. Därför bestämde vi oss för att åka hemåt tillsammans så får jag återvända till Karlstad i veckan istället för att fira min mammas födelsedag samt påsken. ❤️

Man måste göra det som känns rätt. Tyvärr så skulle vi nog ha lämnat Frank hos mormor.. för hans humör nu är typ ohanterligt! Men vi fick en mysig förmiddag i Karlstad innan vi åkte hemåt iaf.. för vi tog en tripp till Brigadmuseet och det var poppis! :)
Jag har gråtit idag dock för att jag inte vet hur vi ska hantera han när han är såhär.. det är så himla kämpigt! Det spelar verkligen ingen roll hur man än beter sig.. så går allt emot en ändå. Hur överlever man dessa trotsperioder? Jag har gråtit hela kvällen för att han bara är ett trotsigt barn och jag en helt vilsen mamma som känner att energin inte räcker till åt detta. Inte just nu. Så nu checkar jag ut och laddar om för en bra vecka istället! Kram på er!

Gillar

Kommentarer

Linda
,
Jobbigt när du är jättegravid också. Kämpigt med konsekvens. Men kommer ihåg att jag ibland blev så arg( och ledsen). Att jag helt enkelt ignorerade ungarna. Lyfte in dom i sitt rum och bara stängde dörren. Vad ska man göra? Man får visa dom att man blir ledsen. Sen tror jag inte dom fattar alla gånger. Men men...
viktoriabergh
,
Vet, jag gjorde så igår också.. bara helt tyst och lugn bar in honom och stängde och sen grät jag.. då kom han sen och tröstade osv.. svår sits. Försökte fly till sovrummet för att få vara ifred och visa honom att mamma är ledsen och vill vara ensam. Men du vet när inget funkar tillslut.. jobbigt! Tur det finns bättre och sämre dagar och att allt går i perioder. Det är en tröst. Ny dag nya tag. Kram!!