VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Föräldramöte och jobb

Min lilla älskling ♡

Idag blir det vårt första föräldramöte på förskolan, samling och information för alla föräldrar alltså med andra ord 😉 haha.. innan dess så ska jag hinna jobba lite tänkte jag! Har ett kostschema som ska skrivas och mejlas iväg sen hämta paket på posten för kommande jobb! :)

Imorgon är det fredag! Helgen är helt oplanerad, vilket är väldigt ovanligt för att vara oss ju! Men ändå skönt.

Älskar att jag i samarbete med Rapunzel fick beställa denna ponytail! Alltså äkta hår men i en färdig hästsvans variant. Kändes precis som jag, innan jag klippte mig!

Kul att med så enkla knep få tillbaka det långa håret 😀

Kommentera (2)

Annons

Himlen fick en till ängel igår ♡

Igårkväll på väg hem från en endurotävling här i området med grannarna som sällskap så kände jag bara sådan lycka, det pirrade i magen av värme för att vi har fått det så bra här ute i skolsta, med fantastiska grannar och en fin sensommarkväll kunde vi även njuta av. Så lycka fanns i kroppen.. Det var så vackert när solen stod djupt på himlen och lös mot oss ♡

Men sen på kvällen kom beskedet.. Farfar hade somnat in. ♡

Han var inte ensam när det hände så det känns bra på så vis..

Äntligen fick han ro i kroppen. Jag grät igår men kände mig väldigt lättad ändå, nu var hans lidande äntligen över och han finns nu på en bättre plats, kanske uppe i himlen som lös så fint för hans skull ♡

Det är alltid svårt att veta hur man reagerar när man får ett tufft besked.. men i detta fall så visste vi redan utvägen och jag känner mig därför lättad för att vi nu vet att han har det bättre där han är♡ utan smärta och jag skulle vilja gissa på att han äter en stor buffé, dricker massa gott och steppar omkring obehindrat i sin pigga smärtfria kropp.

Älskar dig farfar. Vila i frid ❤

Kommentera

Annons

Fartfylld start på veckan.

Vi har haft en intensiv start på veckan med massa jobb :)

(I samarbete med polhus.se)

Så idag efter jobbet så var det lek för fulla muggar ute på gatan! Cykla, åka bobbycar, leka i sandlådan och sen gick vi in i lekstugan som vi fått hem i ett samarbete med Polhus! :) den börjar ta form!! Målningen kvar samt luckor & blomlådor som ska upp bara!

det bästa med lekstugan är att det är full ståhöjd där inne, även för den långe!! :)

ändå rätt mysigt att man kan se hästarna och kossorna utanför fönstret inifrån lekstugan också när de är ute på fälten :)

Kommentera

Annons

En fin helg

Vill tacka er för stöttning ♡ ni är så fina! Vi har försökt göra den här helgen till något fint och mysigt.

I fredags efter sjukhuset så åkte jag hem till mamma där Frank var, för att pussa lite på honom.. sen hem till pappa igen, där vi satt ute på den inglasade altanen och sen beställde pizza. Vi myste med Coca Cola och pizza in till sena kvällen innan jag återvände hem till mamma. Frank var vaken då så vi kikade på ett avsnitt av Pippi sen somnade han i sängen med oss. :)

På lördagen tog vi en förmiddagspromenad så att Frank kunde få somna i vagnen, mysigt vid vattnet här ♡

Sen passade vi på att äta lite lunch på balkongen ute i solen medan Frank sov.

När han vaknade sen så åkte vi till Mariebergsskogen och mötte upp pappa och Helen för en sväng där med att titta på djuren och fika på naturrum.

efter Mariebergsskogen så åkte vi hem till pappa för att grilla en korv:)

På kvällen var vi hemma hos mamma och käkade middag och myste.. vi tittade på grown ups 2. Innan vi gick och la oss.

Idag har vi hälsat på Victoria och ska snart åka hemåt till älsklingen och ett nystädat hem. ♡

Kommentera

Annons

Hur säger man farväl till någon som ska dö?

I tisdags fick jag ett tungt besked..

Min pappa hörde av sig och berättade att farfar låg inne för lunginflammation men nu hade det blivit såpass illa att hans kropp inte tog upp någon näring längre och han har 3-14 dagar kvar på sig att leva.

Läkarna beslutade att stänga av sond och vätska så att han hemskt och tragiskt ska få svälta till döds. Det är ju vid dessa tillfällen en spruta skulle kunna göra det här sista dagarna fridfulla istället för att få en människa att lida till döds in i det sista andetaget! Det är så tragiskt!!!

Det är nog det som känns jobbigast att man vet att han ligger och förtvinar bort och lider.. Men han får morfin för att dämpa smärtan och ångesten♡

Jag började gråta och kände nästan direkt att nej jag vill nog inte åka dit och behöva se honom ligga där och må så dåligt!

För mig har farfar alltid varit sjuk, han lider av reumatism som gör att musklerna krampar och han har sen jag minns oftast varit sjuk och behövt hjälp.. haft svårt att prata ordentligt och göra allt som alla andra tar för givet men ändå så har han hängt med och varit på kalas och så men allt har tagit lite längre tid bara, i tal och ätandet, gång osv..

På den tiden när man var yngre så var det lättare att se sitt ego och låta världen cirkulera runt sig själv.. därför tog man inte större initiativ till att besöka honom och umgås på det sättet som man kanske skulle vilja ha gjort, skapa den där riktiga relationen.

Sjukdomen har gjort att det blivit begränsat med det, som att det var från honom initiativet skulle kommit från… men det var ju svårt! Men därför var jag ändä rädd att förstöra den bilden jag hade av farfar genom att få se han i försämrat skick.

Rädsla över andra saker fanns nog också.. tex, hur känns det att besöka sin farfar som snart ska dö.. Hur hanterar man det? Vad säger man? Hur kommer han se ut? Är han så illa däran att han nästan är helt borta? Kommer han känna igen oss om han är vaken?

Efter samtal med min syster då jag fick höra att farfar hade varit vaken och pratat med pappa så kände jag att jag ändå ville åka! Dels för att då stötta honom och finnas där för hans skull och även för att jag med större sannolikhet skulle ångra mig mer över att jag inte tog chansen när jag fick den.. nu visste jag ju ändå att han var såpass pigg att han hade lite tal och ork kvar.

Fredag skulle vi åka för att jag skulle kunna hinna med jobb och ändå få hela helgen här i Karlstad då att processa och umgås med familjen…

Det var ju en ödesfråga om vi skulle hinna dit i tid? Innan det var försent? Han hade ju ändå pratat och varit med dagarna innan, så jag vågade hoppas och tro på att vi hade tid. Ödet skulle få bestämma.

Det kändes som att jag körde mot klockan i fredags och vi åkte nästan dit direkt när jag kom fram, jag hämtade upp pappa först och åkte mot sjukhuset sen.. vi parkerade vid förlossningen, där nya liv kommer till… och konstigt nog så skulle vi precis kliva in i ett rum där ett liv strax skulle avslutas.. livets kontraster! För om 2 veckor så åker vi för att hylla kärleken i ett bröllop.. Man tänker ju sällan på dessa stora händelser i livet men ändå är det en så stor del av det..

Vi kom fram till rummet där han låg, jag kände mig lugn och tog ett stort andetag innan vi klev in.

Pappa hade berättat att han med stor sannolikhet kommer att sova när vi kommer och då ligger han med öppen mun med spända läppar över de få tänder som finns kvar.. det var precis så han låg.

Det var farfar ♡

Min farfar… ♡

Som låg och sov så fridfullt, som ett litet barn.

Hans hud var så fin, inte en endaste rynka! Bättre än pappas. Osannolikt hur fin han såg ut. Jag smekte hans kind och sa hej farfar. Hans vita vackra hår som såg alldeles nyfrissat ut. Lilla lilla farfar så frisk som du ändå ser ut men så sjuk som du nu är. Så orättvist..

Vi pratade länge om minnen och livet för att han skulle få lyssna på oss där vi var brevid hans säng.. bakgrundsljudet av Tv:n var bra som komplement i det annars tysta sjukhusrummet.. det kändes som att det fanns mycket värme där inne tillsammans med han ändå.

Vi tittade på han ibland i tystnad och sen bara pratade vi om honom i de bästa minnena. Förhoppningsvis hörde han oss och lyssnade med oss. Det bestämde jag. ♡

När det kändes som att vi skulle behöva säga farväl på riktigt så blev det lite tyngre.. det var såhär vårt farväl skulle bli… pappa sa farväl först: jag kommer tillbaka imorgon pappa..

Jag kände att min sista chans att få han att känna vår tillvaro var att ge han min värme, jag klämde han ganska mjukt men bestämt över axeln och smekte sen hans kind och sa hejdå farfar det var väldigt kul att få träffa dig. ♡

Då öppnade han ögonen!! Som ett tecken från ovan, som att han verkligen kände på sig att vi skulle säga farväl för sista gången så ur sin tunga sömn med morfin i kroppen så vaknade han upp för att se oss!

Han såg på mig, på pappa och på min syster. Han började röra igång sig lite med huvudet men spänningarna i musklerna gjorde så att han rörde sig lite mer okontrollerat, som en nyfödd som tar sina första rörelser utan vidare kontroll på sin kropp.

Vi försökte ställa lite frågor men fick inte några svar, han sa hej, och en gång ja men jag minns inte till vad ens.. det var som att han hade så mycket att säga oss men han fick inte fram orden!

Men han vaknade!!! För att få se oss en sista gång!! För en stund tillsammans, så overkligt!

Det var en fin stund tillsammans där inne med honom och tillslut behövde den ändå få ett slut.

Jag är så glad över att jag klämde åt hans axel med värme och att han vaknade upp så vi fick se han på riktigt en sista gång..

Det var nu vi fick ta ett äkta farväl, vi vet inte om han vet att han kommer dö, det finns ingen som har sagt till honom att de har stängt av maskinerna med mat och vatten och att hans dagar är räknade, det är för plågsamt men jag tror att han vet ändå..

För någonstans kändes det som att han visste att detta var sista farvälet med oss.. för när vi stod där brevid hans säng för att ta det tunga avskedet så kunde inte tårarna hållas tillbaka längre,

Jag sa det igen: farväl farfar det var så härligt att få se dig!

Jag tog hans hand och han kramade tillbaks i min hand, då kom min syster brevid min sida och jag sa vi älskar dig farfar!

Där behövde jag vända mig om mot fönstret för att han inte skulle se mina tårar rinna från kinderna. Jag ville att han skulle få glädje och värme in i det sista.

Min syster kände likadant och vi torkade bort tårarna lite snabbt så på vägen ut vinkade vi tillsammans och sa hejdå farfar.. då kom det!

Hejdå ♡ sa han och reste sig upp lite, sen kom den lilla handen upp och han gav oss en vink.. vi alla 3 blev så glada och ledsna på samma gång där vi gick ur rummet. Så fort dörren stängdes så släppte alla känslorna.. vi grät och gick åt olika håll först..Där brast det…

Hans ork till ett farväl betydde ALLT!♡

Sen kramades vi tillsammans alla 3 i sjukhuskorridiren och tröstade varandra. Hjärtat blev lite lättare och vårt farväl blev så fint och betydelsefullt.

Jag är väldigt glad över att jag åkte men känner en sån stor sorg nu. För, för mig är han död nu.. för mig är det över, jag vill inte vara med på dom sista dagarna, det här var precis den bilden av farvälet till farfar som jag ville ha och kommer bära med mig förevigt. Det var så vackert och så fint. Jag sörjer honom redan men han lever än.. vi vet inte när det är över allt vi vet är att det är snart. Låt det gå fort, så han slipper lida ♡

Tack farfar för att du är så fin och fantastisk och tack för att du gav oss chansen att säga adjö. Vi älskar dig ♡

Kommentera (8)

För att få de senaste uppdateringarna