VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Hur vi delar på ansvaret av vårt barn

Jag tänkte dela med mig av hur det ser ut för oss i våra roller som föräldrar.. jag vet att jag fick den här frågan när Frank var yngre och då hade vi ett helt annat upplägg mot vad vi har nu.

Nu tycker jag att vi verkligen delar på ansvaret mellan oss och att jag vissa dagar har Frank mer och gör mer saker medan andra dagen så sköter älsklingen allt. Jag tycker att det har blivit en jämnare och jämnare fördelning med tiden..och nu ibland så känns det som att Simon tar mer ansvar än mig. Han kan ha bättre koll på saker så som att ändra tider på förskolan i schemat eller köpa frukost så att Frank har, topsa öronen osv allt sånt där som oftast ”mamman” får som ett självklart ansvarsområde…

Det känns som att samhället har lägre krav på hur en bra pappa ska vara. Att det skulle räcka med lite bus och lek och ibland lite ansvar men absolut inte helt insatt i allt vad tex omvårdnad heter.. som med hudkrämer, tandborstning, badande, vaccinationer eller kösystem till förskola och planering av föräldradagar etc…men som sagt, där tycker jag att Simon är helt perfekt! Han tar verkligen sitt ansvar som pappa och har koll på detta!

Nu när jag jobbat natt och kväll osv så är det ju han som fått göra allting här hemma själv och jag är inte det minsta orolig för hur det går här hemma för Frank & älsklingen nej för Frank är så pappakär och dom har det så bra tillsammans! Tryggt att veta ♡ som det ska vara med andra ord! 😉

Jag har fått lära mig en otroligt viktig sak av min fantastiska svärmor, och det är att man inte ska hålla på och jämföra i vardagen om vad man har gjort eller vad den andre inte har gjort osv! För det blir sällan dagar som kommer delas upp helt lika med jobb, städning, matlagning, barn, handling osv! Men om man istället jämför på lång sikt. Kanske veckovis, månadsvis eller ibland årsvis tom. Så kommer man nog enklare förbi dom där små grälen som annars uppstår i vardagen för att det är orättvisa.

Livet är inte rättvist och det kommer gå upp och ner i ansvar. Som nu känner jag att det är mer min tur att jobba lite extra, träna mer, gå på jippon, träffa vänner och sätta mig på soffan och vila. Allt detta är helt ok och jag gör alla dessa saker nu utan bekymmer.. det är inte så att Simon säger ifrån eller tycker att det är orättvist. För som sagt det jämnar ut sig med tiden! :)

Men vet ni vad jag tror kring detta med pappa rollen och varför det oftast blir så att mamman tar mer ansvar?

Jag tror att det är såhär att med en nyfödd så kommer en stor chock för papporna mestadels (självklart kan det bli de för mammorna med) inte det jag menar.. Men jag tror att de då tvivlar på sig själva och sin roll som pappa. Rädslan att misslyckas och ifrågasättas av andra sätter skräck i allting och gör så att de flesta backar lite från ansvaret för att man är rädd att göra fel och kanske inte vet hur man ska göra ens. MEN med lite pushning och peppande till att våga göra fel och att tvingas ta mer ansvar så kommer det där självförtroendet växa och växa och med tiden så blir allt mycket enklare. Lite så är min filosofi kring detta med att rollerna såg annorlunda ut i början än vad de gör nu för oss. För nu VET Simon att han är en grym pappa och det har ju jag alltid vetat såklart.. de är ju alla pappor!!! Det är bara det att dom inte riktigt vet om det själva eller framförallt kanske inte tror på sig själva. Så vårt ansvar som mammor kanske kan vara att försöka pusha våra barns pappor till att våga vara en bra pappa och att faktiskt få kunna se sig själva som det. Inte för att vara en kvinnoälskande här Men vi tjejer är ju faktiskt skapta för att ta hand om barn och vi har det där inbyggt i oss att vi ska klara av det. Medan då papporna behöver mer stöd från oss.. :)

Men vem vet det kanske krävs lite tid att komma dit… så därav är det dumt att titta kortsiktigt i vardagen med uppdelningen med barn utan tänk istället framåt hur man vill att det ska se ut framöver och vad kan man själv göra då för att se till att det blir ”rättvist” på sikt? Ja dessa frågor är något man kanske kommer överens om i familjen mer ingående.

För mig känns det lite som att jag får satsa på min karriär nu och lägga ner tid där och älsklingen offrar sin tid för att jag ska kunna göra detta. ♡ precis som jag offrade min tid för honom genom att vara hemma och ta hand om vårt barn. :)

Ge och ta är vad allt handlar om.

Hur tycker ni att det ser ut i eran familj med föräldraskapet? Har ni tänkt på det så som jag gjort? Eller har ni andra kloka idéer! :) dela gärna med er. ♡♡


Annons

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna