2 veckor över tiden

Jag tänkte att jag skulle uppdatera er om hur man mår när man gått över 2v! Eller iaf hur jag mår...
Jag har gått lite på tå med förväntan sen vecka 36-37 på att NU skulle han kunna komma när som helst för han är i princip färdigbakad.. när de veckorna bara rann på och tiden försvann så insåg jag att jag kommer inte föda innan BF.

Jag hade dock trott att jag kanske skulle föda 2-3dagar efter BF eller åtminstone kring den veckan. Så lite efter den veckan slutade jag att boka in massa träffar och försöka tänka på något annat. Istället kände jag lite för att slå mig ner och sura... inställningen var att nu ska jag bara vara och vänta ut denna bebis då den borde ha kommit förra veckan så lär han komma nu! Men nej...
Nu har jag istället gått över alla tankar och som jag och Simon pratat om så kändes det som att graviditeten flög förbi och vi fick ingen bebis. Som att man lagt det bakom sig och gått vidare. Nästa år kanske är vår tur! Lite sån är känslan.

Men med 1 dag kvar nu så kommer nervositeten och förväntan tillbaka! Vi ska ju få träffa vår bebis! ÄNTLIGEN

Psykiskt så har detta varit det tuffaste jag genomgått och många känslor har snurrat i huvudet.. ilska, frustration, sorg, förväntan, glädje, nervositet, nyfikenhet listan kan göras lång.

Hur mår kroppen då?
Den har sagt hejdå för längesedan! Det har varit det värsta att hantera, jag har aldrig någonsin känt mig så himla låst och öm. Jag hae absolut orkat med att gå en sväng i butiker, åka till någon restaurang, ta en fika eller gå och handla. Men det har jag fått sota för efteråt... på eftermiddagarna/kvällarna så har kroppen varit så öm och trött. Jag har nästan gråtit när jag försökt ta mig upp ur soffan eller vänt mig om i sängen. Det värsta har varit fogarna, som att man seriöst har brytit bäckenbotten och skulle behöva gipsas... sådan jäkla smärta! Sen har ryggen varit helt slut och andningen blivit tyngre, illamåendet har kommit tillbaka och nätterna har blivit långa utan sömn. Huvudvärk och svullna fingrar/fötter, kissar 6gng per natt, nackont och sparkar i revbenen ett huvud som är fixerat och när det rör sig så skär det inom mig av smärta.. aj aj aj! Så ja allt är tipp topp hehe!

Har även fått bristningar längst ner på magen och bröst som läcker hela tiden... håret känns lortigt hela tiden och nu är jag så jävla klar med att må dåligt. Känns UNDERBART att få gnälla lite och ni tröstar så fint! ♡ denna gravida kvinnan är snart sig själv igen! Snart så snart får vi träffa vår BEBIS♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
  • Postad i: vardag

Gillar

Kommentarer

Stina
Stina,
Gick över 10 dagar med nr 1 och 18 dagar (!!!) med nr 2. Testade alla tips med trappor, hinnsvepning och Gud vet allt! Gav upp till slut! "Det kommer fan inte komma någon bebis! Kroniskt fet resten av livet!" Men tro det eller ej, ut kom världens finaste! All smärta, all väntan är så värd! Lycka till! Snart får ni se vad det är för liten människa ni har skapat!
Gabriella
Gabriella,
Åh herre Gud vilken deja vu jag fick! Väntar nu mitt femte barn. Är i vecka 11. Helt plötsligt gick det upp för mig hur överjävligt det ärsista tiden! Grattis till er lille! Visst var det värt det tusenfalt? ❤️
IP: 82.99.3.229